Någonting som alltid kommer sitta kvar

Hej. 
 
Jag har alltid velat vara en förebild för mina syskon och det är något jag tänker fortsätta göra. Jag vill att mina syskon någon dag ska vara stolt över mig. Det är min största rädsla att någon dag göra dom besvikna. 
 
Ellen. Du är verkligen en liten trotsunge. Eller unge och unge, idag är du 18 snart 19 år. Kanske borde jag kalla dig för kvinna, men det vill jag inte. För i mina ögon kommer du alltid vara den lilla flickan som ville göra allt som jag gjorde. När vi bodde i USA och du trodde att du skulle få gå runt med en magtröja, eftersom alla ungdomar som var mellan 18 och 20 års ålder medan du endast var 3 år. Redan där visade du hur envis du är. Under vår uppväxt har vi alltid varit som yin och yang. Men nu när vi blivit äldre ser jag väldigt mycket likheter som jag inte trodde fanns där. Idag är du på andra sidan jorden, du lämnade mig hemma med vår galna lillebror. Du har varit borta i ett par månader och jag tror alla i familjen ser hur du har vuxit som person därborta. Kanske hade din teori om att "jag måste åka så långt bort som möjligt för att hitta mig själv" funkade. 
  Jag är konstant orolig över att någonting ska hända. Jag kan inte direkt bara åka till dig och krama dig, tar några timmar (rättare sagt dygn) om fallet skulle vara så. Det som gör mig så glad är att jag ser hur du dagligen tar debatten om hur kvinnor behandlas idag. I de äldre generationerna kanske man inte ser på samma sätt på vissa saker och ting, ändå är du på hugget och inte vill ge dig. Det är av de bästa egenskaperna med att vara envis, sen såklart måste man ge sig ibland också (eller hur Ellen). 
 
Theodor, du är idag 3 år och ett halvår. Ditt favoritord är "bajs" och "nej". En bestämd liten kille men som alltid är glad. Du vet inte mycket om livet ännu, det du vet är i stort sett din familj och förskolan. När du blir stor vill du gärna arbeta som polis men du vill också släcka bränder och rädda prinsessorna. När jag frågar dig hur gammal du tror att jag är skriker du ut "8 ååååå". Jag älskar att du har absolut ingen förståelse av vissa saker jag går igenom i mitt liv. När jag sitter och gråter på mitt rum kommer du fram och pussar på mig och säger "sluta vara ledsen tillda". Det är klart att jag blir irriterad när du väcker mig på vardagarna innan 7 och hoppar min säng. I vintras sprang du in varje morgon och skrek "MORGON TILLDA" och du tände min lampa och sprang fort som ögat därifrån. 
  Du är omringad av kärlek varje dag och alla tar hand om dig. Tänk att du vet inte om alla hemskheter som händer idag i världen. Du har ingen aning om att kvinnor kämpar för sina rättigheter, att Trump är president i USA och försöker förstöra omvärlden. I vissa tillfällen blir jag avundsjuk att du föddes som pojke, du kommer inte behöva vända ryggen om varje gång du går hem ensam på natten. Jag hoppas du blir den starka Theodor som du säger idag att du är, att du ska rädda mig om det brinner. 
 
Jag önskar jag kunde skydda er från allt ont i världen. Jag önskar jag hade magiskakrafter, önska att allt ont försvann. Jag vill inte att ni ska behöva gå igenom livets hårda skola, för tro mig den är verkligen inte lätt. 
 
Så nu sitter ni på min arm, eller rättare sagt min högra underarm. Ellen du kanske är i Nya Zeeland men du finns alltid hos mig. 
 
 
 
=  "98 : 13" 
 
 
 
 
 
 
 
Sanna

gråter.. vad fint skrivet, relaterar sönder! bästa du <3