Kanske utan mening
Det har redan gått....
Sju år sedan jag startade denna blogg. Helt otroligt. Jag använder helt ärligt denna blogg som en dagbok. Ingen dagbok jag skriver av mig på utan kanske uttrycker mina känslor med hjälp av bilder. Ibland så tycker jag att jag är väldigt opersonlig i mina inlägg. Men samtidigt älskar jag att publicera bilder utan att skriva något. Nuförtiden ska man alltid behöva skriva av sig osv vilket också är okej. Och just ikväll vill jag skriva av mig.
År 2009 startade jag denna fotoblogg. Min idé var då att dela med mig av mina bilder, och även min vardag. Denna tanken har jag haft kvar, i nu sju hela år. Helt sjukt, att jag har bloggat på denna blogg i sju år. Låter så länge?! Jag var alltså 13 år när jag startade denna blogg. Nu är jag 20 år.
Tänk vad annorlunda jag såg på livet när jag var 13 år. Jag var en blyg liten tjej som knappt vågade höja rösten. Lite annorlunda jämfört med idag. Idag älskar jag att prata, träffa människor och ta plats. Vilket jag absolut inte gjorde när jag var liten. Kommer ihåg att min stora dröm var att bli polis. Tyvärr så försvann denna dröm för cirka två år sedan. Sedan ville jag tävla inom en fitnessgren. Och då insåg jag att jag var alldeles för liten och omogen för det. Men idag. Jag har absolut ingen aning vad jag vill göra. Lärare kanske? Sjuksköterska? Även om 20 år kan tyckas låta gammalt så ser jag mig så liten. En lillvuxen kallar jag mig själv. Känns som att livet knappt har börjat. Jag trodde alltid att när jag är 20 år så kommer jag veta exakt vad jag vill bli.. Men men. Det är ungefär detta jag funderar på varje dag. Vad ska jag bli när jag blir stor.. (Shit nu spårar detta ur måste byta ämne)
Förr i tiden skrev jag tråkiga inlägg som "idag har jag varit i skolan" eller "min favoritmat är....". Numera skriver jag knappt något utan endast lägger upp mina bilder. Kanske är det tråkigt? Kanske det är skönt att ni slipper tråkiga inlägg? Vad vet jag. Älskar att skriva mina reseinlägg. Tycker det är så mysigt att tänka tillbaka på hur man hade det.
Något jag har gemensamt med 13 åriga mig och min ålder idag är nog bara en sak. Det är fotograferingen. Jag har alltid älskar att fotografera. Jag har alltid med mig kameran, oavsett var vi ska. Kanske är fotogarferingen det enda jag har som gör mig så lugn. Jag hoppas verkligen att jag aldrig släpper denna hobby. Tänk vad mycket tid jag har lagt ner på att lära mig saker om kameran eller hur man trixar i Photoshop. Och än idag har jag massor kvar att lära mig. Vilket är väldigt skönt.
"Förr var det så speciellt att ha en fotoblogg för det var så pass nytt. Idag finns det flera tusen bloggar och många handlar om samma saker. Det gör att jag som haft en fotoblogg har haft mina dagar i rampljuset, haft rekordmånga läsare och fått hur många kommentarer som hest vilket jag tackar för. Jag har inte denna blogg för att försöka bli "den bästa fotobloggaren" utan jag har den för att jag vill dela med mig av mitt liv."
Jag älskar att fotografera, jag hade velat fota varje dag om jag kunde. Min dröm är att hitta ett yrke som jag kan kombinera med fotografering. En sak jag vet är att denna blogg ska finnas med så länge jag lever.
Det där skrev jag för två år sedan. Tycker det var gulligt av mig själv. Jag ska kämpa på med bloggen så länge som jag andas.
Nä hörni nu ska jag sova. Skönt att fliosofera lite. Ett inlägg utan mening. Det behövs ibland. Och jag ska faktiskt börja skriva lite mer på mina inlägg.